Öland



Ibland i form av ganska ofta kan man längta till Öland. Att bo i stan har jag nu förstått att det kanske ändå inte är något för mig. Att bli väckt halv fyra vareviga natt av att någon hittat portklockan passar inte riktigt in, inte heller att öppna balkongdörrarna på morgonen för att andas in den friska luften av avgas på vägen nedanför och höra tjuten av tågen från rälsen ett tjugotal meter från huset. Grannar är inte heller något jag alltid koopererar fantastiskt med, jag vill kunna lyssna på musik, bli lycklig och euforisk och sedan sitta uppe natten lång för att sy klart den där klänningen jag har en så perfekt bild av i huvudet.

På Öland får jag väsnas allt jag vill, när jag öppnar fönstret på morgonen så möts mitt djupa andetag av doften av tång. Inget är hårt, fyllt av asfalt eller går i 120 km i timmen.

Om en månad återvänder jag till Öland för en kort stund för att sedan till hösten flytta vidare utåt skogarna, jag längtar så otroligt! Att få påta i min trädgård utanför mitt hus på en plats där djupa andetag friskar upp istället för ger dig en halv astmaattack, och där knarriga trägolv är det enda ljudet som hörs när man på natten tassar upp för ett glas vatten. Där vill jag vara!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0